fredag, juni 15, 2007

Anybody who rides a bike is a friend of mine

Idag är jag hes. Har haft ont i halsen sen i tisdags, men igår kväll kom det igång på allvar. Känner mig lite varm faktiskt. Dumt med tanke på att jag ska till Borås imorgon och att det blir läger på söndag. Ingen sovmorgon på hela veckan. Vaktmästaren har i alla fall bjudit på halstabletter.

Midsommar firas hos vår kantor med hennes man och dotter. Maken blev först tveksam när han hörde att jag skulle vara där hela helgen, för att tänkte att de väl hade fler de skulle umgås med. Men han tänkte efter lite och kom fram till att de inte har några andra vänner. I varje fall inga andra småbarnsföräldrar som kan tänka sig att avstå spriten den helgen. Så jag är så välkommen så.

Detta jobbet börjar bli tröttsamt och jag vill faktiskt hem. Volontärerna droppar av en efter en och man vill inte bli sist kvar. Men å andra sidan, vad ska jag komma hem till? Jag vill inte bo hemma igen, även om det förhoppningsvis bara blir för ett par månader. Cyklisterna är ute och far, så ingen cykeltur blir det i år heller. Det känns så konstigt. Världen är uppochner. Äsch, jag vet ingenting. Och vad är egentligen syftet med alltihop?

3 kommentarer:

Rauer sa...

Kom hem till Finjasjön (som tydligen är grön och fin), Björkets trädgård (kan bli kul), müsiga fester (kommer definitivt bli kul) och ett pulserande småstadsliv ;)

Du behöver komma ifrån havsluften tror jag.

sing your life sa...

Jag håller helt och fullt med Rauer. Kristina, Hässleholm needs you.

sing your life sa...

Vad har hänt Kristina? Du brukar vara så aktiv.