Jo, såhär var det faktiskt i lördags: Det började hemma hos Lina med en liten förfest. Sen åkte vi in till Kristianstad och cirkulerade. Det blev virvelvinden och dans på Class med Lina och Katt. Mycket trevligt! Sen var det trångt som bara den på tåget hem men vi hade framförhållning och hamnade rätt så i mitten av en vagn. Jag upptäckte att jag fortfarande hade Oscars dricka i min väska, men på grund av trängseln kunde jag bara precis visa honom att jag hade den, varpå jag fick ett sms: "Drink it up, bitch!" Så det gjorde jag.
Väl av i Göingemetropolen träffar jag på Anders och får för mig att det är en bra idé att följa med honom och Adde på efterfest. Det var väldigt mysigt. Vi tre satt på Anders veranda och lyssnade på The Killers och drack rödvin. Värden glömde dock tala om hur stora glas han hade och jag blev asnitad. Välte lite glas, vattnade Anders fötter och bugade för stereon. Adde var mest bara trött och Anders skrattade åt galenskapen, och gjorde vad en god värd ska göra, nämligen överlåta sitt rum åt den fullaste gästen.
Ni kan ju tänka er när hur förvirrad jag var när jag vaknade 9:30. Min första riktiga tanke var: "Min mamma vet inte var jag är!" och jag rusade upp. Anders vaknade från soffan på andra sidan övervåningen och erbjöd sig ringa min mobil så att jag kunde hitta den. Fann den nere i köket där jag var tvungen att vila en stund. Skrev: "Jag är hos Anders. Kommer inte hem till maten." Tyckte att det var lite skumt att hon inte hade ringt eller någonting, och trodde att hon skulle vara arg och orolig, men till svar fick jag: "Då blir det mer till oss." Ingenting annat. Nä nä, ok!
Gick upp på övervåningen igen och såg att Anders hade återtagit sin säng, men mitt behov av horisontell placering var överhängande, och jag slängde mig på soffan. Två timmar senare vaknade jag och började vrida på mig. Från tältsängen bakom hördes Adde: "Är du vaken?" Jag svarar: "Jajamän!" Addes svar blev ett, av ironi drypande: "Jävlar vad pigg du låter, då!"
Frukosten var välbehövlig och jag drack fyra glas vatten eller så. Tackade grabbarna för en trevlig kväll/natt/morgon och frågade om jag hade gjort något dumt. Promenerade hem och började äntligen känna mig som en människa igen. Jag tänker dock aldrig bli så full igen. Minnesluckor är meningslöst. Tänk på det, ungdomar!
torsdag, juli 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ekonomin ja, jo nog klarar jag den allt tack vare människor som dör om man skall tala på det viset;)
Jaa, åh sova på balkongen. Let's do it babe. Jag är hemma på söndag innan 19. Sen kan jag sova hela veckan (även om jag måste upp tidigt, men då lämnar jag dig i citylägenhetens händer). Looking forward to it.
Minnesluckor is the shit
förövrigt; tack för genomgående uppdatering av lördagen. haha. jag skrattade.
Skicka en kommentar