Änglarna sjunger i himlen

Åh, det känns som att jag har konfirmerat mina egna barn. 20 juveler. Men nu är det slut. Lägenheten är tom, nycklarna lämnade. Alla volontärer (utom kanske två) utflyttade. Pernilla och jag hade avslutningsfika i tisdags. Det känns väldigt overkligt just nu. Att jag bor i Hässleholm igen. Måste ligga på lite med bostad i Lund känner jag. Detta är inte mitt hus längre. Jag känner det. Det är inte mitt rum. Kristina som bodde här är inte jag. Och det finns ingen mening i att göra det till mitt rum för så länge kan jag inte bo här igen i vilket fall. Känner mig lite kluven. Men det var en trevlig dag och till och med pappa var på gott humör. Varför han valde att bära ut TV:n FÖRE maten förstår jag dock inte eftersom han är precis som jag och behöver mat för att inte vara ett åskmoln. Men hemma är vi alla tre, och mormor mötte mig med världens leende. Imorgon ska jag packa upp. Nu ska jag bara sova i min 120-säng.