Det är skönt att ha så olika vänner som man kan bejaka sina olika sidor med. Ikväll har jag äntligen varit i Klostergården och spelat ukulele med Matilda. Vi drack te och diskuterade lundensiska pinsamheter efter vår musikaliska ansträngning. Nu är det läggdags, men när man har cyklat över hela stan med konstant uppförsbacke och minusgrader piggnar man till.
Jag måste verkligen ta tag i mina förmiddagar nu när vi bara har föreläsningar klockan 13. Idag slutade vi dock en timme tidigare. Sigmundur skulle hem och se sina landsmän spela handboll. Det känns ganska avslappnat än så länge, men vi har blivit varnade för att hårdare tider kommer. Som sagt, jag vill verkligen ta tag i detta. Det har blivit för mycket slappande. Jag jobbar på att inte dega bort större delen av 2008 också, helt enkelt.
Snart är det bara tre månader kvar på mitt vice ordförandeskap. Istället har jag gått och blivit korridorsförman. Under viss påtryckning i och för sig. De känner dock inte till mitt kontrollbehov och de andra anledningarna till varför jag kallas Unterführerin. De vet inte vad de har gjort.
tisdag, januari 22, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag ser det redan framför mig: internutredningar för att utröna vem som glömde en skål hovmästarsås framme under jullovet, uppställning i två led och kinesisk morgongymnastik varje dag 06.00, kepsförbud i allmänna utrymmen... "För allas trevnad" ;)
Ah, det blir alltså gott om tysk disciplin på korridoren nu? ;)
/Helen
Ukulele är väldigt gay. Det är kontrollnazism likaså. Håll dig till Sigmundir och hans handboll.
Jag ska jobba lager på Kobia. Här ute på industriområdet. De sysslar med mjöl!
Skicka en kommentar